Blåögd blick

Rosens sköra strålar har slutat skina
inga jordens färger är längre dina
Du blinkade till och försvann likt en stjärnas fall
dina ögons färger ditt hjärtas glöd har nu blivit kallt
Ja inga som helst samvtskval har gjort dig stel och frusen
lämnad ensam för att bland tusen finna skatten och nya höjder i form av rusen
Din kronas glans blott ett minne, gömt längst bak nånstans där inne
Din kronas glans ett minne blott, som tecken på det du blivit under år som gått
likt en ensam vålnad känslokall och stum vandrar du ensam inuti ditt hjärtas dunkla rum
av väggar gråa och kalla som stål
där inne ekar ensamheten likt ditt ungdomsvrål
inga jordens färger är längre dina
för dina rosens strålar har slutat skina