Mitt liv en sån smörja, har väntat i 18 år på att livet ska börja

Ibland märks det verkligen att man har vuxit och närmar sig arton års strecket. Men vill man verkligen dit? Såklart svarar vissa andra skulle kanske säga att de trivs som det är nu. Jag håller med båda parter.
Såklart så vill jag bli arton för då får jag göra och besluta det jag vill. Jag är myndig och har ett "eget liv" att leva. Men för de flest är det nog att vara "klassad" som vuxen, jag får gå på krogen, jag får köpa tobak m.m. utan att behöva ljuga och körkortet vad mer kan man önska sig. Jag kan resa som jag vill eftersopm jag inte behöver mina föräldrars underskrift. Mina brev kommer inte gå till Målsman för jag är min målsman. Men det är just några av dessa saker och lite till som gör att vissa tvekar. Arton, måste jag? kan vissa fråga sig. Jag har det ju så bra som det är. 18 = ansvar!!! Ansvar = okänt och läskigt.
Jag har ett par kompisar som jag är säker på att de kommer bo hemma en låååång tid. De kommer vara beroende av mammas ömma famn, av pengarna , maten en slags trygghet. De är rädda för det där som kommer med att bli vuxen, ansvaret. Ansvaret inför andra människor, ansvaret för allt du gör en av huvud "ingredienserna" i vuxenlivet är just att lära sig att allt man gör har konekvenser, konsekvenser som föräldrarna fick ta skulden för när man var yngre, eftersom att det var dem som hade uppfostrat en.
Men är det samtidigt inte ganska skönt att känna att det jag gör och säger påverkar inte bara mig själv utan även andra.
Är det inte skönt att känna att äntligen eller snart är jag arton vårar, somras eller vintrar och kan få min röst hörd i samhället mer eller mindre.
Känns det inte lite som om allt annat innan bara är ett förspel för det som kommer senare, det riktiga livet. Allt efter arton.
Är det inte härligt att snart få liksom lätta på vingarn och fatta sina egna beslut och val i livet, sure jag och du gör de flestav våra val själva redan nu, men sen är deras ord bara rekommendationer.
För mig känns det som om 18 = frihet, liv, och världen ligger i mina händer och arton är väldigt nära.