S for Secret

Hur är det egentligen, är det som att gå till en terapeut eller är det bättre att skriva blogg, allmän eller privat? Jag menar så klart så tror jag att det är bra att kunna sätta ord på sina känslor även sina innersta, särskilt sina innersta. Klarar man av att göra det kommer man långt oavsett om det är för sig själv, läsbart för andra eller med en person eller två som man känner sig trygg hos. Hemligt eller tillgängligt. Jag tror att om man skriver ner sina hemligheter, sina demoner, saker som istället skulle kunna uttryckas i ord och kanske förstöra och göra andra ledsna så blir man av med dem, demonerna, i varje fall den större delen av dem.
Alla behöver vi prata av oss på ett eller annat sätt istället för att gå och säga till någon att "shit va du e ful" eller liknande, så kan man ju skriva det i sin blogg, dagbok vad som helst allt för att bli av med de värsta agg man hyser mot personen just för tillfället. Istället för att spotta ord på dem och förstöra för ett framtida hållbart förhållande.
En hemlig blogg eller liknande är nog bättre än en terapeut det är inte alla som har någon som är där och lyssna på en och även om man hade det så kan man inte vara för öppen med någon om vissa "känsliga" saker. Folk ska inte veta eller få höra allt. Men alla behöver prata av sig, i det här fallet skriva, so keep up the good writing.:P

Leaving Today

Im leavin, i guess im on my way
Im leaving cause there's no reason for me to stay
There's all and there's nothing im throwing it all away
I cant figure out something that forces me to stay
Im leaving today

I cant breathe in, intoxicated by the words that you said
I go the beating, by throwing my soul away
There must be something or else it all ends today
Unless I figure out anything that will come to be my delay
Otherwise im leaving today

.:Ord:.

Det kommer en tid då man måste
En tid då det krävs
Att väga, att välja
Att våga besluta
Rädd för att förloras
Bli vald sist och hamna i glömskan längst bak
Rädd för att besluta och välja fel
Rädd för att man har vägts och blivit funnen för lätt
Att saker kommer ikapp en, brister och fel
Man ser saker som varit gömda saker man inte sett
Det är då tiden man måste
Tiden då det krävs
Att väga, att välja
Att inte vara rädd att förloras

Broken soul

Everyone of us got our baggage

some got more some got less

But when it cathes you and reminds you

it turns everything into a mess

Some got parents who have passed away

love that have faded from beautiful to grey

Some got demons deep inside

trying hard to live a normal life

Nothing to hold on to

always have to let go

Once you finally settled down

you still have a broken soul

\Timglas/

Varför ar det så att tiden går så fort ibland och ibland går den inte alls? Jag menar det har gått två dagar sen jag såg dig och det känns som om jag har varit borta från dig en månad. Men om jag skulle ha varit med dig de här två dagarna så skulle de ha flygit förbi lika snabbt som ljudet. Man säger att tiden går fort när man har roligt. Jag vill ha roligt, jag har det sjukt roligt med dig men jag vill ha roligt längre inte en kväll eller två som iof är de bästa kvällarna i mitt liv de med dig, men, de går för fort, för fort. Allt går för fort. Jag vill vara dig hela tiden innan tiden rinner ur fingrarna, ifrån oss. Jag behöver dig. I adore you. Jag älskar dig Din.

Rasmus

Rain, falling like tears on my face
And everything seem so grey
So out of love, but floating with grace
My world has come to fade away, but
U are the only one that makes it a better place
So beutiful, so innocent with the touch of an angels face

oooh, åhhh, iii, shit, såg ni dom där?

Alla har älskat och älskar dem! Alla har varit där! Alla har sugit på dem! Alla har levt av dem, utan dem vart skulle barnen vara då? Vår första beröring av ett sexuellt område kom redan efter ett par timmar på BB. Vissa slutar kanske älska dem, men de är något som fascinerar oss alla, både kvinnor och män men framför allt de sistnämnda. Eller jag tror att män har en helt annan kärlek till dem än kvinnor. Män har åtrå till dem medans kvinnor behandlar dem som om de vore två små spådbarn. Vad är det då jag pratar om, jo bröst.

Bröst, en av de vackraste ytsmyckningarna på på en kvinnokropp som finns. Bröst som både är vackra att se på, röra vid och älska.
Vi killar vi föds vid dem, vi blir fästa vid dem, vi lär oss att älska dem redan från början, från födseln. Det blir en naturlig instinkt att dras till vackra, välformade bröst. Så hur konstigt är det inte att de flesta av oss är besatta av dem. Själv har aldrig varit någon som varit besatt av bröst, såklart så tycker jag att de är en av de vackraste formerna på en kvinna, men helt ärligt talat så har aldrig storlek spelat någon roll för mig. Däremot så har de flesta av mina manskönade vänner en besatthet av bröst som är svår att finna.

Bland de nya ettorna i år så är det en tjej som har särskillt utmärkande, eller är särkillt välsignad med sjukt enorma bröst. Och killarna då i fråga har nog aldrig sett på maken till bröst, jag menar alla har vi sett sådana meloner på p-rullar men i verkliga livet kan jag inte tänka mig att många av mina vänner har sett sådana( mer 60% av dom är oskulder). Det är så sjukt kul att se hur 5-10 killar som står och snackar lite skit med varandra på ett ögonblick kan bli helt till sig av kåthet eller beundran eller vad det än må vara, och börja stöna oooh, åhhh, iii, shit, såg ni dom där osv. när hon kommer gående förbi. Hon är ingen snygg eller söt tjej men, hon har bröst, riktiga kanoner. Alla blir de som brunstiga tjurar, å tänker shit om man ändå va liten igen eller tänk om man kunde få känna på dem där rattarna, bara lite, snälla. Bara lite.
Tänk vad bröst kan göra med en kille. Ni som är killar ni vet själva, man kan bli helt till sig. Dem kan få varje hormonatt sprätta runt i kroppen, varenda hormon i kroppen sätts i galopp. Eller nästan vilken människa som helst blir påverkad av dem på ett eller annat sätt. Det är inte mycket som är vackrare än bröst. Vi killar är minsann inte utrustade med något i närheten i varje fall. Och inte något annat djur heller. Brösten. Bröstens "förmågor" att påverka är en gåta, men och jag kan nog tala för de flesta när jag säger; "Vi älskar dem".

Alfa, Omega

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva men man måste ju börja någonstans. Allt har ju en början samtidigt som allt har sitt slut. Jag säger som Farao sade, jag är alfa och jag är omega, jag är början och jag är slutet, på allt. Mitt liv kretsar ju kring mig och ingen annan, så jag är min början och mitt slut. Men kan man verkligen säga så? Jag menar vårat liv är inte riktigt bara vårt eget, det är fleras som nära och kära som är byggstenar i vårat liv. Såklart så kan dessa byggstenar bytas ut med olika saker och personer, en sten kan ta större plats medans en annan bara kommer och går som den vill. ibland önskar man att vissa byggstenar aldrig skulle försvinna medans man kämpar hårt för att få bort andra. Vissa byggstenar gör större skada och andra ingen alls. Men tyvärr så vet man att de flesta en dag kommer att bytas ut, som tur är så har man sina huvudhörnstenar, byggstenarna som alltid funnits där och förmodligen så kommer de att göra det även i framtiden om inte något drastikt eller tragiskt händer.

Men alla är vi olika som människor, vissa vill ha långvariga relationer till folk medans andra, är mer för de kortvariga banden som lika enkellt kan brytas som de blev till.
Jag är nog en av dom som tycker om att ha långvariga relationer med folk, den som inte tycker om att avsluta en vänskap eller relationer av olika slag, den som vill vara slutet själv och själv bestämma när saker och ting slutar och helst även när de börjar. Helst skulle jag vilja att de flesta av mina relationer var huvudhörnstenar men tyvärr så kommer det aldrig att bli fallet, allt har sin början och sitt slut. Jag önskar att jag var alfa och omega att jag var början och slutet, på allt.

Design for me

Jag ska nog bli designer när jag blir äldre eller i varje fall ha det som hobby vid sidan om. Jag menar att rita kläderna är ju en baggis, hur enkellt som helst, det tar ett tag men det är roligt. Jag skulle aldrig tro att det tar 7 timmar att designa 11 basic plagg inga speciella krussiduller inget märkvärdigt. Endast enkla plagg med enkla detaljer som skulle göra att de skiljer sig lite från mainstream plaggen. Jag menar min kollektion kändes ändå ganska basic, enkla stilrena plagg men ändå sjukt snygga. Inga jätte utsvävningar som gör plagget "konstigt" eller för eget, sånt gillar vi inte. Det ska vara enkellt och stilrent ok om man lägger till lite blom eller skinn detaljer eller liknande men när det kommer en massa plagg med konstiga volang kragar eller liknande då har ordet eget och speciellt gått för långt. Jag tror att de kläder jag designat eller eventuellt kommer att designa är kläder som folk skulle köpa och glädeligen använda. Sen är det ju bara själva tillverkningen, den är en helt annan historia men det skule man ju kunna lära sig att göra. Jag menar jag har aldrig riktigt gått syslöjd men sy kan jag göra ändå, så längen man är passionrad för någon eller gillar det man själv gör så kan allt gå med lite övning. Och jag tror eller jag vet att jag är en kreationernas man, en dag kommer mina ideer att bli verklighet. Mina kläder kommer att lanseras på ett eller annat sätt, vare sig de blir lika stora som H&M, D&G, Gucci m.fl. eller om de säljs på söder för en billig peng så är det något som kommer att genomföras och jag kommer att jobba för att få dem och mig att stanna.

Om blogging

Trender kommer och går men din blogger den består. Fler och fler av de jag känner har startat sin egen blogger ev olika slag. Vissa skriver om dagliga tankar. Vissa om vad som händer varje dag, som en dagbok. Vissa skriver om både och. Andra skriver för det mesta om mode eller andra saker som är deras stora passion i livet. Andra försöker att skriva om det mesta i livet, ibland lägger man till en liten dikt eller annat som man har klurat ut. Vissa mååste verkligen ha en bild till varje blogg. Andra klarar sig lika bra utan den. Men sen finns de dem som inte har sin egna stil inte skriver från sitt "egna" hjärta. De finner iställe inspiration av andras bloggar, försöker leka lika bra med orden som en bloggare som de nyligen läst eller lägga in en massa förslag på mode och kläder. Ett område som de egentligen inte ska uttala sig i för att de inte är tillräkligt insatta i branchen eller just vad som är inne eller bara för att de sett att det finns en annan bloggare som har en blogg som är uppdaterad på modet nästan dagligen och känner att "det vill jag också, jag kan minsann också". Men varför gör alla sånt varför fösöker man sig på något man inte kan, det är oftast någon som är bättre eller rent av exxxccccpert på området. Varför inte fortsätta leka med orden som man är så bra på istället för att berätta att "nu har jag hittat ett par sjukt snygga kalsonger som jag ska spara till". Skriv en kritisk blogg om varför vissa tjejer aldrig kommer att lära sig att det inte är sexigt med stringen uppe vid naveln eller varför killar inte kan sluta bete sig som om man gick i sexårs och skrattade åt kiss och bajs. Man ska hitta sin egen väg i bloggträsket, skriva från sitt egna hjärta och inte låna lite här och lite där, det är då när det finns själ i bloggen den blir rolig och intressant att läsa. Puss.

.:Gudalik:.

Jag är ingen ängel
långt ifrån
Jag är en gudarnas like
en gudarnas son

/Alfie

Kläddesignuppgift - Kollektionen

• Collaget - klart
• Kollektion - klart
• Collaget blev jag riktigt nöjd med, ett stilrent collage med klassiska klännigar och kostymer och som färgklick en fin drink mitt i allt. och såklart vackra människor. För att spetsa till eller ge collaget lite krydda och ännu mer klass så prydde jag det med ett fåtal diamanter.
• Kollektionen bestod av flera plagg med tillbehör, kollektionen skulle vara inspirerad efter collaget. Min ide med själva kollektionen var att kläderna enkellt skulle matcha och passa tillsammans, såväl som för en nyårsfest eller cocktail party som för en golfrunda eller en dag ute på stan eller en kväll med grabbarna. därför blev de väldigt enkla men stilrena. Kollektionen innehöll:

Överkropp:

• En matt-svart trenchcoat i bomull, med manchester detaljer i bägge armbågarna.
• En lila polotröja med i bomull, med diverse skinndetaljer. Knäppning i hals på vänster sida, och sne-knäppning längs tröjan enda ner, där "knäpp-flärpar" i skinn och även den har skinndetaljer på bägge armbågarna men även arme detaljer på axlar i skinn.
• En svart stickad, v-ringad tröjja i ylle med choklad bruna muddar i krage, handleder och midja.
• En gråstickad, v-ringad tröja i bomull med rutmönster på bröstet i grått och svart.
• En gråstickad slipover i bomull inget märkvärdigt.
• En rutstickad slipover i orange och gula färger även den i bomull.

Nederdel:

• Ett par otvättade jeans i marinblått, med raka med låg midja.
• Ett par chokladbruna manchesterbyxor med raka ben och låg midja.
  
• Ett par svarta fin skor med hög "hals".
• Ett par gympaskor kombinerat fin skor i burberry rutat mönster med bruna skinndetaljer.
  

Finkläder:

• En kostym med byxor och kavaj i 100% bomull, marinblå.
• En enkel vit skjorta i bomull, finns även i färgerna brun, svart, lila och ljusblå.

Tillbehör:

• Ett par skinn handskar i chokladbrunt skinn med lufthål för knogar och ävn öppning på handens ovansida där handsken knäpps.
• Ett par skinn handskar i svart skinn, med knäppning.
• Fyra smala slipsar: en i manchester, färg chokladbrunt. En i marinblått linne, en i lila kaftigt sydd bomull och en i svart bomull.
• En "gubbmössa" i grått starkt/ kraftigt tyg.
• En gubbmössa i brunt skinn.
  

Låg

E as låg över en hel del saker som jag egentligen inte kan sätta fingret på, kanske e höstvädret vem vet. Kanske är det, det att samhället gick skit fick riktig ångest under provet för att jag det inte gick att skriva, har man blivit pluggis? Troligen. Men jag lämnade inte ens in mitt prov, e fett ledsen.:'(

"En storm vi måste orka rida ut"

Jag tror att, om något som har med känslor att göra söndras av någon anledning så tar det väldigt lång tid innan det kan repareras helt om det ens kan repareras överhuvud taget. Det är som exemplet med de två husen, ett som var byggt på sand och ett på klipporna, stormen kom och det hus som hade en dålig grund, det huset som var byggt på sand, blåste omkull och störtade ner i havet. Och om man känslomässigt har söndrats av någon anledning i ett förhållande, om huvudhörn stenen eller grunden till förhållandet är av dåligt material eller det behöver inte vara av dåligt material det kan bara vara det att grunden fått sig ett par smällar så tror jag att det måste stöttas och man måste hålla ännu hårdare när stormen väl kommer.

Alla förhållanden hamnar så småningom i sitt stormväder, av vilket slag kan man för det mesta inte förutse. Men oavsett om det är smågnabb eller riktiga storbråk så tar varje ord eller blick lika hårt. Har man då en taskig grund att stå på, en grund som har fått ta ett par smällar, varför sparka på någon eller något som legat nere. Varför börjar man inte stötta upp detta förhållande istället med mer kärlek och ömma ord för att kunna och orka ta sig igenom stormen, stormen som alltid kommer förr eller senare stormen som jag vill "orka rida ut" trots att (vi inte fick eller) jag inte lade den bästa grunden så älskar jag när det är vindstilla. Det fläcktar till ibland men det är inga hårda, kalla vindar de är ljuva, lika lena som silke och värmer och låter oss bättra på den grund som en gång södrats.

Always a step behind

Ok, så har man för en gångs skull eller en av flera gångers skull tänkt till planerat lite sure jag har planerat för någon annan också(dumt nog). Personen i fråga, åker bort över helgen, ok en helg vad är det, mycket för mig jag vet inte hur du känner det eller hur hon känner det men skitsamma. Jag planerade dumt nog igen, byggde upp en massa förhoppningar om hur mysigt vi skulle ha det inget i vägen förutom att båda av oss går i skolan på dagarna men vi skulle ha de mysigaste kvällarna tillsammans, laga middag, tända ljus, efterrätt(figure out the rest) mm ni vet men så kommer det där som alltid kommer när man för en gångs skull har planerat något, packat väskan och liksom är på väg, planerna spricker upptagen hit, upptagen dit- Ok jag är väl inte den mest tillgängliga människan, men jag bättrar mig, plus att jag inte lovar att vara med någon "så mycket som möjligt" och planerar en massa annat. Inte mycket iof. En kväll men ändå. When are we going to start to talk to each other. Together.

What we do in LIFE Echoes in eternity

Så lite, så mycket

Tänk vad man kan bli lycklig av lite, jag menar jag ser mig själv som en väldigt lycklig människa jag har typ allt jag vill ha, förutom ett par prylar som fattas men prylar är ju inte allt. jag menar jag tror att kärlek är det enda som ger varande lycka, prylar och annat är bara saker som spetsar till tillvaron lite granna, det där lilla extra ok vem vill inte ha prylar men skitsamma. Så lite kan göra så mycket. Som idag, nu faktiskt så kom jag hem har inte ätit någonting på hela dan, drack en kaffe iof men hur länge räcker det. Jag öppnar kylen och ser att Sushin som jag tog med mig hem står kvar i kylen ingen har ätit en endaste bit av den, den står där och väntar på mig och jag som älskar sushi vilken slump. Å vad jag njöt varenda bit fyllde inte bara magen utan min själ, ibland är livet bra härligt när man jobbar på en sushibar coh kan äta och typ ta med sig så mycket sushi man vill Så lite blir plötsligt Så mycket.

Oasis

Fyra biljetter är nu i min ägo och kul ska det bli jag ska få se dom plus att jag ska få se världens snygg-fulaste människa Liam Gallagher live.

Shocktillstånd

Jag kommer gående upp mot mitt hus där jag bor, har precis varit och köpt biljetter till Oasis konserten tänker sjukt mycket på det och typ inget annat. Går förbi första grinden in till min trädgård tittar in i trädgården som jag alltid gör av någon anledning och vad får jag se då? Vad är det som häckar i min trädgård?
Joo, det är bealive it or not två livs levande bambisar ok inte bambisar men levande rådjur i min trädgård. Så jag med två meter och furtionio centimeters mellanrum stirrar ett av rådjuren rätt in i iris. Börjar gå sakta mot grinden där dom står och dom drar poff så försvann dom. men inte så långt, jag kunde skymta dem vid mina äppelträd tre meter längre fram kanske. Båda två(rådjuren) står lika stilla som statyer, och säkert lika förvånade över att se mig som jag är över att se dom.
Med två vilda något tämjda(de var ju trpts allt inte helt panikslagna) så går jag in hälsar på min favorit hund Mimmi och hämtar kameran. Kommer ut men såklart så har dom dragit och där står grannen och kikar efter dem genom fönstret, så jag tog ett kort på honom istället, en rätt så lyckad fångst trots allt eftersom jag trott han varit död(grannen alltså) med tanke på hur länge sen det var jag såg honom. Men det är en annan historia. Länge leve bambinarna och må de äta av min trädgård.

The Group of the Decade

Och man ska dit, på konserten, jag kommer att vara där, längst fram med deras musik vibrerande i luften. Oasis konstert är på ingång, ok det är typ tre månader dit men ändå. Sjukt stort, det är jag, my love and Oasis kan det bli bättre, de tre fenomen jag värdesätter mest i hela världen.

Jag kommer ihåg när jag riktigt fastnade för Oasis dom blev som en dråg för mig ett dagligt budskap en daglig dos som ekade i mina öron dag ut och dag in och nu ska jag få se dem live, i verkligheten Liam, Noel, Alan, Gem och Andy alla är där. Det här är det största som kommer att hända mig jag vet att jag låter lite fanatisk nu men det här kommer jag att minnas resten av mitt korta men späckade liv.
Jag vill tacka Richard en speciell person i mitt liv som både inspirerat och berikat mitt liv för att han introducerade mig för musik-fenomenet Oasis, utan honom hade jag nog inte velat gå på kenserten. Men nu räknar jag ner dagarna, minutrarna och det är endast 76 dagar, 12 timmar och 34 minuter kvar. Längtar redan. Oasis here i come.