Alfa, Omega

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva men man måste ju börja någonstans. Allt har ju en början samtidigt som allt har sitt slut. Jag säger som Farao sade, jag är alfa och jag är omega, jag är början och jag är slutet, på allt. Mitt liv kretsar ju kring mig och ingen annan, så jag är min början och mitt slut. Men kan man verkligen säga så? Jag menar vårat liv är inte riktigt bara vårt eget, det är fleras som nära och kära som är byggstenar i vårat liv. Såklart så kan dessa byggstenar bytas ut med olika saker och personer, en sten kan ta större plats medans en annan bara kommer och går som den vill. ibland önskar man att vissa byggstenar aldrig skulle försvinna medans man kämpar hårt för att få bort andra. Vissa byggstenar gör större skada och andra ingen alls. Men tyvärr så vet man att de flesta en dag kommer att bytas ut, som tur är så har man sina huvudhörnstenar, byggstenarna som alltid funnits där och förmodligen så kommer de att göra det även i framtiden om inte något drastikt eller tragiskt händer.

Men alla är vi olika som människor, vissa vill ha långvariga relationer till folk medans andra, är mer för de kortvariga banden som lika enkellt kan brytas som de blev till.
Jag är nog en av dom som tycker om att ha långvariga relationer med folk, den som inte tycker om att avsluta en vänskap eller relationer av olika slag, den som vill vara slutet själv och själv bestämma när saker och ting slutar och helst även när de börjar. Helst skulle jag vilja att de flesta av mina relationer var huvudhörnstenar men tyvärr så kommer det aldrig att bli fallet, allt har sin början och sitt slut. Jag önskar att jag var alfa och omega att jag var början och slutet, på allt.