Och himlen öppnade sig..

Det var ju synd, eller det är egentligen skittråkigt. Jag som hade ställt in mig på att åka imorrn så kommer himlen och öppnar sig, och inte lite heller det bara öser ner snö, på ren svenska det är snöoväder. I halva Sverige. Varför? Varför måste det just vara imorrn? Varför måste himlarna öppna sig och spotta fradga mot jorden så att bilar far av vägen, det blir svårt att ta sig fram, kylar tränger sig ända in på märgen och allt blir totalt kaos. Ajja men kommer jag inte hem imorrn så kommer jag väl ändå hem på lördag, annars ska jag hem på lördag, thats it! Kosta vad det kosta vill.....bara inet himlen öppnar sig.

Skrivkramp??

Jag har inte bloggat på ett tag nu eller det var igår senast men innan dess var det säkert mer än en vecka. Så igår satt jag ju fastklistrad vid datan och bara skrev och skrev raderna bara kom, från ingenstans. Precis som om de hade legat undet fingertoppen och grott, och de bara väntade på att få se solen(tangentbordet) för att få växa och det var precis det de fick. Det slutade med att jag satt och skrev tre låtar och en Årets lista. Men trots detta enrgiska skrivande, man kan säga att mina fingrar blödde sig torra så fick jag ingen skriv kramp, ingen skrivkramp!!!
Hur kommer det sig? Varför får man ingen skrivkramp av att sitta vid datan? Ok, det snackas om ledbesvär, ryggont och andra saker men aldrig skrivkramp. Men ledbesvär och ryggont kan man ju även få av att röra på sig så det drabbar ju de flesta oavsett. Men ingen Skrivkramp!!!

Jag hade mitt sista prov här om dan, för att vara exakt så var det i onsdags. Det pågick under två och en halv timmes energiskt skrivande, men inte på datan utan med den klassiska blyertspennan. Fick jag skrivkramp? Jaaa!. Fick de flesta av de 100-tal elever som deltog under provet skrivkramp? Jaa!. Men det hade vi inte fått om vi hade suttit vid datan, jag kan säga att sure man kan få ryggont av att sitta vid datan men det får jag även vid skolbänken efter 2½ timma men jag får ingen skrivkramp av att sitta vid datan men det får jag vid skolbänken. Så frågan är den väljer man skrivkramp eller inte skrivkramp?

Werfading

Allt känns en gnutta jobbigt just nu. Det känns som om jag inte riktigt vet var jag har alla. Vem ska jag prioritera. Helt enkelt, "Är det värt det?"
Kompisarna känns jätte långt borta. Min familj gör saker utan mig, oftast saker som de vet att jag skulle vilja vara med på och det känns som om de gör det för att de tycker att jag är alldeles för långt borta inte bara fysiskt utan även långt borta från dem mentalt(och vill locka mig närmre). Hon vet inte riktigt vad hon vill hon säger att hon känner sig allt längre ifrån mig och hon kanske har rätt, vem vet? Jag vet inte hur jag ska få till det, planera in så att jag får mer tid med kompisarna, hur jag ska komma närmare min familj igen utan att behöva vara hemma allt för ofta, och jag vet absolut inte vad jag ska göra för att reparera.
Ord fungerar inte hur länge som helst, jag måste börja låta mina handlingar tala. Kanske kolla en rulle efter skolan, börja prata mer med mina föräldrar och familj, sen vet jag inte alls hur jag ska göra för jag försöker.
Hade det varit någon som frågade mig, berättade för mig om sin situation och bad om råd från mig så hade jag kunnat rabla upp tusen olika lösningar och alternativ, för när det kommer till andra än mig själv så är jag lite av en relationsexperkt. Och det är just där kruxet sitter hur jag än vänder och vrider på mitt liv så får jag det inte att fungera, alla mina relationer håller på att dunsta bort, och allt är mitt fel mer mer än mindre.
Det känns som om de förhållande jag värdesätter mest är på väg att tyna bort eller ändra skepnad, jag är inte lika närvarande som jag varit, inte dem heller. Så som allt går just nu så är jag nog den som lämnas ensam kvar. Och jag har bara mig själv att skylla, bara mig själv.

NightTrippin

Jag hoppas på frukost hos Linn i gryningen, för jag är just på väg att göra något av den lite konstigare sortens göromål. Jag ska nämligen ta nattbussen från pappa och ta mig ända fram till Lupinvägen på rindö i Vaxholm. Klockan är nu 02:23. Och min buss går kl 04:16. Jag hoppas som sagt på frukost hos Linn och att jag inte blir, rånad, misshandlad eller somnar på vägen. Eftersom det tar 2½ timma dit så blir det till att dygna, ensam. På tre bussar inklusive tunnelbana. Men vad gör man inte en tordag natt när man e lite rastlös och inte har så mycket annat för sig. Lupinvägen here I come.


Jag börjar bli lite Hungrig sugen på en jättestor hemmagjord hamburgare, men jag tror inte att jag går upp och väsnas nu. Tänk om jag skulle få pappa att börja sova en aning lättare och så vaknar han när min plan sätts igång, nej det skulle inte funka, jag måste ju genomföra den, det kommer hamna på åretslista(förlåt Mei för att jag härmar dig, men det e nog ok min är inte lika snyggt gjord inte så mycket motiveringar, lite kostig faktiskt)Ärligt talat, vad tänker jag med, jag har precis "lovat" mig själv eller bestämt mig för att sitta på en buss i två och en halv timme för att komma till frukost på rindö. Jag är knäpp!


Nu är det lite mer än en timma kvar tills min buss går och jag väntar ivrigt. Det värsta är väl att jag inte har något att göra jag kan inte ha musik på och jag orkar inte skriva så mycket på bloggen, de flesta sover nog så jag tror inte att det e nån inne på msn. Alla sover så jag kan inte gå upp tillvardagsrummet å kolla på TV för riskabellt. Så jag ödlsar min tid genom att randomly kolla in andras bloggar. Jag hamna precis på någon kostig blogg alldeles nyss, det var någon som skrev om och visade bilder på en tjej som jobbade som strippa eller typ callgirl fast strippa. Jättekostigt hon skrev om någon annan. Och sen skrev hon om s.k. cockspotting, så hon hade en massa bilder på kukar, jag läste inte vad det stod där medn säkert typp, shit vilken vld natt, lahom sto, lång m.m. Ok det är rätt att frossa och ta vad du vill men det skulle kännas lite creepy om jag skulle behöva fota varje tjejs fitta som jag har sex med. Skumt det där.



Nu är det verkligen bara en timma kvar tills jag ska åka, saken är den jag kommer fram till södertälje centrum precis när min buss mot stan går, och om jag inte skulle hinna med den så skulle jag inte hinna i tid till rindö vilket gör att jag missar frukosten och Linn. Tar jag tåget istället så tar resan lite mer än 3 timmar. Snälla hoppas att jag hinner annars kommer jag gråta blod. En ynka timma.

Mitt liv en sån smörja, har väntat i 18 år på att livet ska börja

Ibland märks det verkligen att man har vuxit och närmar sig arton års strecket. Men vill man verkligen dit? Såklart svarar vissa andra skulle kanske säga att de trivs som det är nu. Jag håller med båda parter.
Såklart så vill jag bli arton för då får jag göra och besluta det jag vill. Jag är myndig och har ett "eget liv" att leva. Men för de flest är det nog att vara "klassad" som vuxen, jag får gå på krogen, jag får köpa tobak m.m. utan att behöva ljuga och körkortet vad mer kan man önska sig. Jag kan resa som jag vill eftersopm jag inte behöver mina föräldrars underskrift. Mina brev kommer inte gå till Målsman för jag är min målsman. Men det är just några av dessa saker och lite till som gör att vissa tvekar. Arton, måste jag? kan vissa fråga sig. Jag har det ju så bra som det är. 18 = ansvar!!! Ansvar = okänt och läskigt.
Jag har ett par kompisar som jag är säker på att de kommer bo hemma en låååång tid. De kommer vara beroende av mammas ömma famn, av pengarna , maten en slags trygghet. De är rädda för det där som kommer med att bli vuxen, ansvaret. Ansvaret inför andra människor, ansvaret för allt du gör en av huvud "ingredienserna" i vuxenlivet är just att lära sig att allt man gör har konekvenser, konsekvenser som föräldrarna fick ta skulden för när man var yngre, eftersom att det var dem som hade uppfostrat en.
Men är det samtidigt inte ganska skönt att känna att det jag gör och säger påverkar inte bara mig själv utan även andra.
Är det inte skönt att känna att äntligen eller snart är jag arton vårar, somras eller vintrar och kan få min röst hörd i samhället mer eller mindre.
Känns det inte lite som om allt annat innan bara är ett förspel för det som kommer senare, det riktiga livet. Allt efter arton.
Är det inte härligt att snart få liksom lätta på vingarn och fatta sina egna beslut och val i livet, sure jag och du gör de flestav våra val själva redan nu, men sen är deras ord bara rekommendationer.
För mig känns det som om 18 = frihet, liv, och världen ligger i mina händer och arton är väldigt nära.

Vad hände??

Nu är man där igen, det har blivit mörkt och det är på väg att bli kallare, dock är det ingen riktig vinter längre här i Sverige. Vart är snön?
Det borde vara vinter nu, det ska vara vinter och det skulle ha varit höst men löven föll aldrig och snön försvann lika snabbt som den kom och här sitter hela Sverige, hela jorden och väntar på en vit julafton, en trditionell snövit julafton. En julafton med god mat och dricka, härlig stämning, presenter och en känsla av tradition och gemenskap som heter duga. Men vart är snön?

När jag var yngre så lärde en skolkamrat mig att; när det snöar så har änglarna kuddkrig, tyvärr gick jag inte på den smörjan men jag tyckte att det var en rolig förklaring. Men om det nu skulle vara så, att de hade kuddkrig, kan det vara så att vi inte har lika mycket snö längre för att vi, jordens messitare, människan har fått för många änglar att falla? Nej. Knappast.

Tillbaka till ämnet.Vad har hänt med Sverige?, jag hann knappt krama en snöboll i år. Man brukar säga att det var bättre förr och jag håller delvis med.
Tänk tillbaka på när man vid den här tiden hade haft minst två veckor med snöbollskrig i skolan. Man sprang hem så fort som möjligt efter skolan för att slänga i sig en macka eller två för att fortsätta resten av dagen ute i snön men kompisarna. Alla tog en pulka, snowracer eller stjärtlapp under armen och möttes upp i pulkabacken.
Visst det var tider då man slog sig efter att ha hoppat på det där jättehoppet som Sebb och grabbarna hade byggt, blodet färgade backen röd och man var tvungen att springa hem, plåstras om, gråta en skvätt för att ta oulkan under armen för att sen ta sig ut i backen direkt. Vad hände med den tiden?

Jag har inte åkt pulka seriöst på fyra eller fem år och i år hann jag inte ens krama en snöboll, allt var så roligt och enkellt förut. Nu när man måste ta så mycket ansvar och allt man gör har sina konsekvenser så är det inte lika roligt längre, när man var yngre var man full av energi vid den här tiden, man var alltid, verkligen alltid ute och lekte men nu är man lika trött i mössan som en sengångare tycker man att det är så mörkt och kallt ute och kylan är en av de värsta sakerna som finns, förut brydde man sig knappt om det man lekte på ändå även fast man hade den där jätte ringen i rumpan för att man var alldeles böt av dagens strapatser.
Jag vill stanna här i nuet, jag vill leva och lära jag vill bli äldre men samtidigt vill jag bli liten igen jag vill att allt ska vara enklare än det är, jag vill ha snö.

Tacj för hjälpen med presenten!!! Den kommer bli asbra och Linn kommer att bli asgla. Tack igen för hjälpen.

NightFever

Sometimes when i am all alone
And every living soul is gone
I feel like something else is near

It may be one of all the dead
or just imagination in my head
but there is something that makes me fear

It gives me the creeps it makes me scared
And I want a living soul to be here
Cause' Im having trouble catch my breathe

Something is crawling up my back
When the night turns everything into black
And I feel im watched I feel the sence of death

The Most Exclusive Cigarette

Haha. Idag fick jag ett sms där det stod lite retsamt. "Jag har Davidoff och de kostade inte 70kr". Skrattar bäst som skrattar sist. Nääähe, det visste ju inte jag. De har sålt Davidoff på 7eleven i minst två och en halv månad nu i Sverige eller i varje fall i Stockholm. Och jag vet att de inte kostar 70 kronor nääe de kostar 39.50 per packet för att vara exakt, och de smakar lika ljuvligt nu som de gjorde när de bara fick att få tag på utomlands och i Sturegallerian för 70kr.
Haha, jag ljög när jag sa att jag fått paketet från en polare, och jag ljög inte för att vara taskig utan för att det bara är onödigt, Don't smoke you'll get addicted and die. Ok vissa kanske föller rock'n'roll måttot "live fast Die young" såklart men varför påskynda processen.
Tillbaka till ämnet, jag vart lika skrattretande glad när jag fick reda på att davidoff såldes på schleven. Oj Oj oj jag blev så glad att jag gick från min lektion för att köpa ett paket. Som erfaren rökare så föredrar jag Davidoff det är en len oerhört exklusiv smak som ingen annan cigarett har och det är därför jag älskar dem. Men nu till själva haken.
Hur mycket jag än inte vill erkänna att Nathan hade rätt så måste jag, själva grejjen eller en stor del med tjusningen av Davidoff var just det att de var så sidenlent goda men att de inte fanns att köpa i Sverige, de var inte bara smakmässigt exklusiva utan även lika exklusiva att få tag på.
Nu när det inte längre är en 4timmars resa till Spanien eller Tyskland för att köpa dessa exklusiva cigaretter så är det inte heller samma tjusning med dem. Vem som helst kan hitta, köpa och röka dem. Men en sak är säker, trots att jag drakit ner på mitt rökande markant så kommer Davidoff alltid ha en plats i mitt hjärta, de är de godaste, finaste och som sagts tidigare dee mest exklusiva (enligt mig) cigaretterna som mina händer kommit över. Och jag älskar dem, men för Guds skull det är inte värt att leva 3-10år mindre av sitt liv för att njuta av cancerpinnarna Davidoff.

Aldrig mer robert, aldrig mer!!

Shit vad jag var förbannad. Jag måste lära mig någon gång att man inte lånar ut varken pengar, saker eller i det här fallet mitt legg till någon som alltid kommer med det man lånade ut i en helt annan form.

Först så lånade jag ut pengar jag fick tillbaka det i kebab och McDonalds. Jag gav bort en sjuttis vilken jag skulle få tillbaka helgen efter, men icke man fick tillbaka även den i en annan form i pengar, och efter ett bra tag (två månader!) senare inte bara att jag fick det tillbaka i pengar jag fick pengarna i fyra omgångar, 200kr i fyra omgångar det är absurt.

Dum som jag är så fortsätter jag att låna ut till denna person, denna person som aldrig ger tillbaka i samma form denna person som aldrig kan bjuda själv, han som alltid är skyldig och tar två månader på sig att betala tillbaka. Skojjar ni att man tröttnar, vem skulle inte tröttna på att ständigt få tillbaka saker i andra former än vad man lånade ut dem i. Och det jag är som mest förbannad på, vad är det? Joo kan det bli värre än det varit? kebab och McDonalds vem gör så?

I torsdags lånade jag ut mitt fake- legg till den här personen med tanken att; "ok han klarar nog av att hantera en situation då vakten skulle be om att få se liiite noggrannare på legget", men icke. Istället så ringer han på lörda morgonen och beklagar sig "asså shit Rasmus jag är så ledsen, jag blev av med ditt legg igår, vakten tog det".

Var jag lugn? Ja. Skrek jag åt honom? Nej. Ville jag göra de? Ville jag döda honom? ville jag säga allt, absolut allt jag tyckte om honom? Ja. Men det gjorde jag inte.
Som tur är så sa jag till honom innan jag lånade ut det att det blir 600 spänn om du blir av med det och frågade om han var "redo att punga upp det" och han svarade "Ja!"
När samtalet var på väg att ebba ut i lördags så är han så oförskämd att han frågar; "du, e det lugnt om du får pengarna efter jul?"
Första tanken; "jag ska döda honom" men snäll som jag är säger jag ok. Duuuumt. Jag sms:ar och kräver att jag skulle få pengarna idag 600 spänn det är det minsta han kan göra efter att ha tappat bort mitt legg, men vad får jag? Joo en patetisk summa på 250 svenska kronor. Så typiskt. Han som skulle punga upp. Inte ens legget kunde man få tillbaka i samma form, ingenting! Jag lånar inte ut mer, aldrig mer!!!

Det där man inte riktigt vet vad det är

Ibland flyger det bara i en. Man vet inte vart ifrån, när eller hur, det bara kommer och tar över ens kropp utan vidare eftertanke. Man gör saker som man annars absolut inte skulle göra. Vad är "det där", det där som kommer ibland?
Som i skolan, helt plötsligt kan jag dampa totalt, varenda nerv i kroppen pumpas full med adrenalin och jag blir sugen på att slåss, det bara kommer liksom. Inte medvetet eller med någon som helst tanke bakom. Man börjar veva, slåss lite för att bli av med det där det som tar över en. När man är klar, när det "normala jaget" är tillbaka och "det där" lämnat min kropp är det precis som när man druckit och vaknar dagen efter, ångesten och illamående tar överhand. Man kan till och med känna sig som en sämre person och tänka att "fan nu är jag här nere igen, jag som lovade mig själv att aldrig mer hamna här".
Såklart så kan man lära sig att kontrollera det här, svårt är det men det går, jag vill inte att "det där" vad det nu är ska ta överhand, få mig att göra saker jag i mitt normala tillstånd aldrig skulle få för mig att göra. Jag vill inte att det ska dyka upp helt oväntat som ikväll, och förstöra det normala det som är mysigt, trevligt, kärleksfullt och varmt. "Det där" som man inte kan sätta fingret på, det förstör så mycket, vänskap, kärlek m.m. det där som tar överhand över mig och lämnar mig med en bitter eftersmak, ångest.Förlåt.

Thugs Life

En av tidens största poeter, låtskrivare och artister. Från gatan, för gatan, Tupac Amaru Shakur. Född den 16 juni 1971 i Brooklyn NY. Tupac aka. Makaveli the Don skrev allt ifrån sinn uppväxt i förorten, om att röka på och behöva ta till personrån för att klara dagen till samhällskritiska texter både i poesiform och med musik. Han var en mångsidig person som sysslade med välgörenhet för barn som växer upp fattiga i ghetton, film till poesi och musik. något som är oväntat från en rappare som växt upp på gatan och klättrat sig upp från botten var att han studerade balett och drama på en skola i Baltimore. Hans namn Tupac Amuru betyder Strålande Orm på Indiska och Shakur betyder Tacksam till Gud på Arabiska.

Det är dels han tuffa bakgrund, hans distans till sig själv hans ödmjukhet mot andra och viljan att bjuda på sig själv som jag tror att Tupac blev den han blev inom hiphop världen. Hade han left än idag så tror jag att han hade varit den största av dem alla. Tyvärr så dog en av 1900-talets största poeter endast 25 år gammal ett år äldre än vad han trodde att han skulle bli. Den 7 september 1996 skjöts han av okänd gärningsman och den 13 september så avled han. Vem mördaren var eller är kommer vara ett mysterium, men trots att fenomenet Tupac Shakur är död så lever hans ande fortfarande kvar här med oss genom hans musik, musik som fortfarande släpps 10 år efter hans död och får flertalet av oss att tänka till, njuta och bara låta själen få slappna av.

Till Dig

Det är med gråten i halsen jag skriver det här
Jag ber från botten av mitt hjärta snälla stanna här
Jag ska aldrig svika, lämna din sida jag ska hålla dig kär
Låt vingarna öppnas ge oss en chans till och se vart vi bär

Igår när slutet stod och bankade på min port
Insåg jag hur mycket du betyder för mig och allt det vi gjort
Du är den enda jag älskar den jag vill leva mitt liv med
Så länge som du tillåter men inte om du lider

Du är den enda i mitt hjärta i denna värld
Det är med gråten i halsen jag skriver det här
Kommer aldrig lämna din sida, alltid hålla dig kär

Du är så mycket mer än guld värd för mig
Innerst inne vet jag att du känner likadant för mig
Vi måste våga ge efter och på oss tro
Trots att slutet stod och bankade på vår port
För jag vill fortsätta att älska och göra om allting vi gjort

Äkta kärlek

"någon att krypa upp hos och där ingenting kan skada mig, såra mig, eller på något annat sätt förstöra mig. som skyddar mig mot allt och alla, och världen, för den är stor och elak. som håller om och håller ut. som räddar mig från allt jag behöver räddas från"

Jag vill alltid vara Den eller så länge som du tillåter mig att vara Den, jag älskar dig och vad du än gör ta inte ifrån det enda som fått mig att älska, att fortsätta älska, inte nu. Jag vill va med dig, jag behöver dig.

De-sign-er dreamin on such a winter's day

Jag tror verkligen att jag kommer att bli designer nån gång i mina dagar, jag har det i blodet liksom, det rinner i mina ådror,Design. Till igår så skulle jag designa accessoarer, en i naturmaterial och en i "skräp". Så det blev ett brett armband i bruna höst löv (såg därför ut som skinn) och det vart ett schleven(7eleven) skärp med honungburkslock som spänne sjukt häftiga. Min kläddesign lärare var mäkta imponerad. hon visade upp mina designa accessoarer för flera lärare som gick förbi inklusive sin bror. Även elever på skolan blev imponerade tre stycken frågade om jag kunde göra ett likadant armband till dem, och jag lovade faktiskt en av dem att hon skulle få ett. Sjukt häftigt, tänk om man kunde designa på heltid och ha en butik eller designa för nått stort klädmärke och tjäna pengar på något jag tycker är roligt. Någonting litet eller stort kommer det att bli i varje fall, för designer ska jag bli.

Allt jag försökt att gömma
Varje känsla varje minne
Kämpat hårt för att glömma
Befinner sig djupt här inne
I ögat av mitt sinne

Everything i've been trying to hide
Every feeling, memorie that is not worth to find
Exists deep inside the eye of my mind