Blåögd blick

Rosens sköra strålar har slutat skina
inga jordens färger är längre dina
Du blinkade till och försvann likt en stjärnas fall
dina ögons färger ditt hjärtas glöd har nu blivit kallt
Ja inga som helst samvtskval har gjort dig stel och frusen
lämnad ensam för att bland tusen finna skatten och nya höjder i form av rusen
Din kronas glans blott ett minne, gömt längst bak nånstans där inne
Din kronas glans ett minne blott, som tecken på det du blivit under år som gått
likt en ensam vålnad känslokall och stum vandrar du ensam inuti ditt hjärtas dunkla rum
av väggar gråa och kalla som stål
där inne ekar ensamheten likt ditt ungdomsvrål
inga jordens färger är längre dina
för dina rosens strålar har slutat skina

Floum

What was that sound
whispers around your grave
You sold your soul for nothing
and gave your pity life away

Who was that soul
you prayed your God to save
Noone's really matters
noone's worth your prayers

Time goes by
and God knows you've tried
to live a life, try hard and hide feelings inside
Loosing time
god knows i've lost whats mine
tried hard to find light in this shadows though im blind

What was that scream
are you a bit afraid
There's no need to worry
dreams they can be wished away

Who you gonna call
when your days been washed away
What you gonna do
when there's nothin left to say

Det luktar rök

Det luktar rök
Är det ditt hjärta som brinner?
Eller lågan i bröstet som sakta försvinner

Brinner ut
Är det din veke på ljuset?
Alla varma dagar säg mig är detta slutet

Säg nej, säg nej
Snälla säg nej
Nånting e fel det känns kvavt
Kan inte andas få rum här längst bak
Elden den sprider sig snabbt
Från lägsta grund upp till kärlekens tak
Det luktar rök

Det luktar rök
Är det lågan i livet?
Blev vi tagna för givet

Brann den ut
Slockna elden i själen
Eller hade vi ihjäl den?

Tog det slut
Nej, svaret är nej
Allting blev rätt vi kunde andas igen
Lärde oss älska för att kunna älska sen
Lågan i bröstet den växte sig varm

Det luktar rök
Det är mitt hjärta som brinner
Lågan i bröstet som aldrig försvinner

Den tar ej slut
Får alltid ny fart igen
Lär sig att älska för att älska dig sen
Det luktar rök

Through the sun

Sex, Drugs and Rock'n'Roll
Thats all I need to feed my soul
Sex, Drugs and Rock'n'Roll
My sunglasses on and im ready to go
Lets go

I am so high and im ready to blast
I can't come back cause im rising to fast
Through the sun so fast through the sun

I, all I need is me my mirror and my razorblade
A little sun and a little shade
Before my days have dried away in the sun so fast in the sun
I, all I need is me my mirror and my razorblade
A little sun and a little shade
Before my days have dried away as I pass through the sun

Im so high I wont come down I
don't think i'll ever touch ground
It makes no sense it makes no sound
But now im passing through the sun

Sex, Drugs and Rock'n'Roll
Thats all I need to feed my soul
A little women and some alcohol
The glasses on and im ready to go
Sex, Drugs and Rock'n'Roll
Live fast and be ready to go
Wherever the wind may blow
I dont know so sell your soul

Beatles - Yesterday

Yesterday, all my troubles seemed so far away
Now it look as though they're here to stay
Oh, I believe in yesterday

Suddenly, I'm not half the man I used to be
There's a shadow hanging over me
Oh, yesterday came suddenly

Why she had to go I don't know, she wouldn't say
I said something wrong, now I long for yesterday

Yesterday, love was such an easy game to play
Now I need a place to hide away
Oh, I believe in yesterday

Why she had to go I don't know, she wouldn't say
I said something wrong, now I long for yesterday

Yesterday, love was such an easy game to play
Now I need a place to hide away
Oh, I believe in yesterday, mm

Please all, and you will please none...

`(o)--(o)´

Jag vänder om och kommer tillbaks
Förlåter allt ont du någonsin sa
Tar din hand, värmer den emot min kind
Smeker ditt ansikte lika varsamt som en blind

Försöker få dig att stanna en liten stund till
För alltid om jag bara får som jag vill
Få dig vila din hand emot min
Och visa dig att jag för alltid är Din

Men du ryggar till och vänder tillbaks
Upprepar alla de ord som du sa
Du gömmer dina känslor i ditt inre skal
Visar att du redan gjort ditt val

Du håller din hand så stilla emot min
Men sakta så faller den ner
Likaså den ömma blick som är din
Och kylan den tränger sig på mer och mer

Mina ögon de faller i trans
Benen vill ta sig någon annanstans
Till en plats där smärta aldrig fanns och inte finns
Där man kan glömma allt, de hemskaste saker man minns

Kroppen sjunker under jorden likt en levande död
Ställer mig på knä och ber likt en mänska i nöd
Alla ord jag ville säga alla tankar som jag haft
Rann ur mig likt sanden likaså all min kraft

Din ryggtavla är det sista jag ser
Och ditt tjocka hår som svallar ner
Men vissa minnen stannar kvar
De fyllda med lyckliga dar

De med oss tillsammans som en
De som aldrig kommer upplevas igen
De som jag inte kan göra om och ta tillbaks
De som endast mina minnen har kvar

Gående i mitt inre hav av tårar
För mina fötter på rutin mig hem
Jag vaknar med kalla kårar
Och det ömmar i hela min kropp i varje lem

Allt var den mardröm jag drömmer om igen
Som säger att jag aldrig kommer bli den
Men jag vet innerst inne att vi har många dar du och jag
Och att de inte tagit slut igår och kommer inte göra det idag

Jag kommer alltid att älska dig för den du är
Det finns inget mer att göra än att se var känslorna bär
Men så länge du vill och håller mig kär
Så kommer jag att älska och vara vid din sida, stanna här

January

Äntligen, äntligen, äntligen...It's January, the month i've been waiting for... The Concert of the Decade is here..Oasis live på Hovet.. och jag ska dit med min älskling...shit vad jag längtar...vad kul det ska bli, jag har verkligen längtat efter den här dagen sen jag var typ nio år eller nått... Ajja men konserten är den 26 iaf och aa see you there...and let there be love cause you and i are gonna live forever.

Grisrosa

Aaaahhhaaa...... shit vad det svider. Som en likblek svensk och avundsjuk på folk som har en brun ton på hyn så tog jag mitt feta ass ur vagnen och tog mig till solariet idag. Såklart så gjorde jag det misstag jag alltid gör och tänkte att "shit vad jag ska bli brun nu, så jag lägger några extra tior" vad dum man kan vara att man aldrig lär sig från misstag. Jag låg där med nybytta lysrör och i de starkaste solariena i 20 minuter......20minuter!!!!! vad tänkte jag med? nu kliar och svider det över hela min Svenska f.d likbleka och nu grisrosa kropp för att jag trodde att om jag ligger lite längre så blir jag neger på en enda gång...men grisrosa får väl duga så länge...nuff nuff

Och himlen öppnade sig..

Det var ju synd, eller det är egentligen skittråkigt. Jag som hade ställt in mig på att åka imorrn så kommer himlen och öppnar sig, och inte lite heller det bara öser ner snö, på ren svenska det är snöoväder. I halva Sverige. Varför? Varför måste det just vara imorrn? Varför måste himlarna öppna sig och spotta fradga mot jorden så att bilar far av vägen, det blir svårt att ta sig fram, kylar tränger sig ända in på märgen och allt blir totalt kaos. Ajja men kommer jag inte hem imorrn så kommer jag väl ändå hem på lördag, annars ska jag hem på lördag, thats it! Kosta vad det kosta vill.....bara inet himlen öppnar sig.

Skrivkramp??

Jag har inte bloggat på ett tag nu eller det var igår senast men innan dess var det säkert mer än en vecka. Så igår satt jag ju fastklistrad vid datan och bara skrev och skrev raderna bara kom, från ingenstans. Precis som om de hade legat undet fingertoppen och grott, och de bara väntade på att få se solen(tangentbordet) för att få växa och det var precis det de fick. Det slutade med att jag satt och skrev tre låtar och en Årets lista. Men trots detta enrgiska skrivande, man kan säga att mina fingrar blödde sig torra så fick jag ingen skriv kramp, ingen skrivkramp!!!
Hur kommer det sig? Varför får man ingen skrivkramp av att sitta vid datan? Ok, det snackas om ledbesvär, ryggont och andra saker men aldrig skrivkramp. Men ledbesvär och ryggont kan man ju även få av att röra på sig så det drabbar ju de flesta oavsett. Men ingen Skrivkramp!!!

Jag hade mitt sista prov här om dan, för att vara exakt så var det i onsdags. Det pågick under två och en halv timmes energiskt skrivande, men inte på datan utan med den klassiska blyertspennan. Fick jag skrivkramp? Jaaa!. Fick de flesta av de 100-tal elever som deltog under provet skrivkramp? Jaa!. Men det hade vi inte fått om vi hade suttit vid datan, jag kan säga att sure man kan få ryggont av att sitta vid datan men det får jag även vid skolbänken efter 2½ timma men jag får ingen skrivkramp av att sitta vid datan men det får jag vid skolbänken. Så frågan är den väljer man skrivkramp eller inte skrivkramp?

Werfading

Allt känns en gnutta jobbigt just nu. Det känns som om jag inte riktigt vet var jag har alla. Vem ska jag prioritera. Helt enkelt, "Är det värt det?"
Kompisarna känns jätte långt borta. Min familj gör saker utan mig, oftast saker som de vet att jag skulle vilja vara med på och det känns som om de gör det för att de tycker att jag är alldeles för långt borta inte bara fysiskt utan även långt borta från dem mentalt(och vill locka mig närmre). Hon vet inte riktigt vad hon vill hon säger att hon känner sig allt längre ifrån mig och hon kanske har rätt, vem vet? Jag vet inte hur jag ska få till det, planera in så att jag får mer tid med kompisarna, hur jag ska komma närmare min familj igen utan att behöva vara hemma allt för ofta, och jag vet absolut inte vad jag ska göra för att reparera.
Ord fungerar inte hur länge som helst, jag måste börja låta mina handlingar tala. Kanske kolla en rulle efter skolan, börja prata mer med mina föräldrar och familj, sen vet jag inte alls hur jag ska göra för jag försöker.
Hade det varit någon som frågade mig, berättade för mig om sin situation och bad om råd från mig så hade jag kunnat rabla upp tusen olika lösningar och alternativ, för när det kommer till andra än mig själv så är jag lite av en relationsexperkt. Och det är just där kruxet sitter hur jag än vänder och vrider på mitt liv så får jag det inte att fungera, alla mina relationer håller på att dunsta bort, och allt är mitt fel mer mer än mindre.
Det känns som om de förhållande jag värdesätter mest är på väg att tyna bort eller ändra skepnad, jag är inte lika närvarande som jag varit, inte dem heller. Så som allt går just nu så är jag nog den som lämnas ensam kvar. Och jag har bara mig själv att skylla, bara mig själv.

NightTrippin

Jag hoppas på frukost hos Linn i gryningen, för jag är just på väg att göra något av den lite konstigare sortens göromål. Jag ska nämligen ta nattbussen från pappa och ta mig ända fram till Lupinvägen på rindö i Vaxholm. Klockan är nu 02:23. Och min buss går kl 04:16. Jag hoppas som sagt på frukost hos Linn och att jag inte blir, rånad, misshandlad eller somnar på vägen. Eftersom det tar 2½ timma dit så blir det till att dygna, ensam. På tre bussar inklusive tunnelbana. Men vad gör man inte en tordag natt när man e lite rastlös och inte har så mycket annat för sig. Lupinvägen here I come.


Jag börjar bli lite Hungrig sugen på en jättestor hemmagjord hamburgare, men jag tror inte att jag går upp och väsnas nu. Tänk om jag skulle få pappa att börja sova en aning lättare och så vaknar han när min plan sätts igång, nej det skulle inte funka, jag måste ju genomföra den, det kommer hamna på åretslista(förlåt Mei för att jag härmar dig, men det e nog ok min är inte lika snyggt gjord inte så mycket motiveringar, lite kostig faktiskt)Ärligt talat, vad tänker jag med, jag har precis "lovat" mig själv eller bestämt mig för att sitta på en buss i två och en halv timme för att komma till frukost på rindö. Jag är knäpp!


Nu är det lite mer än en timma kvar tills min buss går och jag väntar ivrigt. Det värsta är väl att jag inte har något att göra jag kan inte ha musik på och jag orkar inte skriva så mycket på bloggen, de flesta sover nog så jag tror inte att det e nån inne på msn. Alla sover så jag kan inte gå upp tillvardagsrummet å kolla på TV för riskabellt. Så jag ödlsar min tid genom att randomly kolla in andras bloggar. Jag hamna precis på någon kostig blogg alldeles nyss, det var någon som skrev om och visade bilder på en tjej som jobbade som strippa eller typ callgirl fast strippa. Jättekostigt hon skrev om någon annan. Och sen skrev hon om s.k. cockspotting, så hon hade en massa bilder på kukar, jag läste inte vad det stod där medn säkert typp, shit vilken vld natt, lahom sto, lång m.m. Ok det är rätt att frossa och ta vad du vill men det skulle kännas lite creepy om jag skulle behöva fota varje tjejs fitta som jag har sex med. Skumt det där.



Nu är det verkligen bara en timma kvar tills jag ska åka, saken är den jag kommer fram till södertälje centrum precis när min buss mot stan går, och om jag inte skulle hinna med den så skulle jag inte hinna i tid till rindö vilket gör att jag missar frukosten och Linn. Tar jag tåget istället så tar resan lite mer än 3 timmar. Snälla hoppas att jag hinner annars kommer jag gråta blod. En ynka timma.

Mitt liv en sån smörja, har väntat i 18 år på att livet ska börja

Ibland märks det verkligen att man har vuxit och närmar sig arton års strecket. Men vill man verkligen dit? Såklart svarar vissa andra skulle kanske säga att de trivs som det är nu. Jag håller med båda parter.
Såklart så vill jag bli arton för då får jag göra och besluta det jag vill. Jag är myndig och har ett "eget liv" att leva. Men för de flest är det nog att vara "klassad" som vuxen, jag får gå på krogen, jag får köpa tobak m.m. utan att behöva ljuga och körkortet vad mer kan man önska sig. Jag kan resa som jag vill eftersopm jag inte behöver mina föräldrars underskrift. Mina brev kommer inte gå till Målsman för jag är min målsman. Men det är just några av dessa saker och lite till som gör att vissa tvekar. Arton, måste jag? kan vissa fråga sig. Jag har det ju så bra som det är. 18 = ansvar!!! Ansvar = okänt och läskigt.
Jag har ett par kompisar som jag är säker på att de kommer bo hemma en låååång tid. De kommer vara beroende av mammas ömma famn, av pengarna , maten en slags trygghet. De är rädda för det där som kommer med att bli vuxen, ansvaret. Ansvaret inför andra människor, ansvaret för allt du gör en av huvud "ingredienserna" i vuxenlivet är just att lära sig att allt man gör har konekvenser, konsekvenser som föräldrarna fick ta skulden för när man var yngre, eftersom att det var dem som hade uppfostrat en.
Men är det samtidigt inte ganska skönt att känna att det jag gör och säger påverkar inte bara mig själv utan även andra.
Är det inte skönt att känna att äntligen eller snart är jag arton vårar, somras eller vintrar och kan få min röst hörd i samhället mer eller mindre.
Känns det inte lite som om allt annat innan bara är ett förspel för det som kommer senare, det riktiga livet. Allt efter arton.
Är det inte härligt att snart få liksom lätta på vingarn och fatta sina egna beslut och val i livet, sure jag och du gör de flestav våra val själva redan nu, men sen är deras ord bara rekommendationer.
För mig känns det som om 18 = frihet, liv, och världen ligger i mina händer och arton är väldigt nära.

Vad hände??

Nu är man där igen, det har blivit mörkt och det är på väg att bli kallare, dock är det ingen riktig vinter längre här i Sverige. Vart är snön?
Det borde vara vinter nu, det ska vara vinter och det skulle ha varit höst men löven föll aldrig och snön försvann lika snabbt som den kom och här sitter hela Sverige, hela jorden och väntar på en vit julafton, en trditionell snövit julafton. En julafton med god mat och dricka, härlig stämning, presenter och en känsla av tradition och gemenskap som heter duga. Men vart är snön?

När jag var yngre så lärde en skolkamrat mig att; när det snöar så har änglarna kuddkrig, tyvärr gick jag inte på den smörjan men jag tyckte att det var en rolig förklaring. Men om det nu skulle vara så, att de hade kuddkrig, kan det vara så att vi inte har lika mycket snö längre för att vi, jordens messitare, människan har fått för många änglar att falla? Nej. Knappast.

Tillbaka till ämnet.Vad har hänt med Sverige?, jag hann knappt krama en snöboll i år. Man brukar säga att det var bättre förr och jag håller delvis med.
Tänk tillbaka på när man vid den här tiden hade haft minst två veckor med snöbollskrig i skolan. Man sprang hem så fort som möjligt efter skolan för att slänga i sig en macka eller två för att fortsätta resten av dagen ute i snön men kompisarna. Alla tog en pulka, snowracer eller stjärtlapp under armen och möttes upp i pulkabacken.
Visst det var tider då man slog sig efter att ha hoppat på det där jättehoppet som Sebb och grabbarna hade byggt, blodet färgade backen röd och man var tvungen att springa hem, plåstras om, gråta en skvätt för att ta oulkan under armen för att sen ta sig ut i backen direkt. Vad hände med den tiden?

Jag har inte åkt pulka seriöst på fyra eller fem år och i år hann jag inte ens krama en snöboll, allt var så roligt och enkellt förut. Nu när man måste ta så mycket ansvar och allt man gör har sina konsekvenser så är det inte lika roligt längre, när man var yngre var man full av energi vid den här tiden, man var alltid, verkligen alltid ute och lekte men nu är man lika trött i mössan som en sengångare tycker man att det är så mörkt och kallt ute och kylan är en av de värsta sakerna som finns, förut brydde man sig knappt om det man lekte på ändå även fast man hade den där jätte ringen i rumpan för att man var alldeles böt av dagens strapatser.
Jag vill stanna här i nuet, jag vill leva och lära jag vill bli äldre men samtidigt vill jag bli liten igen jag vill att allt ska vara enklare än det är, jag vill ha snö.

Tacj för hjälpen med presenten!!! Den kommer bli asbra och Linn kommer att bli asgla. Tack igen för hjälpen.

NightFever

Sometimes when i am all alone
And every living soul is gone
I feel like something else is near

It may be one of all the dead
or just imagination in my head
but there is something that makes me fear

It gives me the creeps it makes me scared
And I want a living soul to be here
Cause' Im having trouble catch my breathe

Something is crawling up my back
When the night turns everything into black
And I feel im watched I feel the sence of death

The Most Exclusive Cigarette

Haha. Idag fick jag ett sms där det stod lite retsamt. "Jag har Davidoff och de kostade inte 70kr". Skrattar bäst som skrattar sist. Nääähe, det visste ju inte jag. De har sålt Davidoff på 7eleven i minst två och en halv månad nu i Sverige eller i varje fall i Stockholm. Och jag vet att de inte kostar 70 kronor nääe de kostar 39.50 per packet för att vara exakt, och de smakar lika ljuvligt nu som de gjorde när de bara fick att få tag på utomlands och i Sturegallerian för 70kr.
Haha, jag ljög när jag sa att jag fått paketet från en polare, och jag ljög inte för att vara taskig utan för att det bara är onödigt, Don't smoke you'll get addicted and die. Ok vissa kanske föller rock'n'roll måttot "live fast Die young" såklart men varför påskynda processen.
Tillbaka till ämnet, jag vart lika skrattretande glad när jag fick reda på att davidoff såldes på schleven. Oj Oj oj jag blev så glad att jag gick från min lektion för att köpa ett paket. Som erfaren rökare så föredrar jag Davidoff det är en len oerhört exklusiv smak som ingen annan cigarett har och det är därför jag älskar dem. Men nu till själva haken.
Hur mycket jag än inte vill erkänna att Nathan hade rätt så måste jag, själva grejjen eller en stor del med tjusningen av Davidoff var just det att de var så sidenlent goda men att de inte fanns att köpa i Sverige, de var inte bara smakmässigt exklusiva utan även lika exklusiva att få tag på.
Nu när det inte längre är en 4timmars resa till Spanien eller Tyskland för att köpa dessa exklusiva cigaretter så är det inte heller samma tjusning med dem. Vem som helst kan hitta, köpa och röka dem. Men en sak är säker, trots att jag drakit ner på mitt rökande markant så kommer Davidoff alltid ha en plats i mitt hjärta, de är de godaste, finaste och som sagts tidigare dee mest exklusiva (enligt mig) cigaretterna som mina händer kommit över. Och jag älskar dem, men för Guds skull det är inte värt att leva 3-10år mindre av sitt liv för att njuta av cancerpinnarna Davidoff.

Aldrig mer robert, aldrig mer!!

Shit vad jag var förbannad. Jag måste lära mig någon gång att man inte lånar ut varken pengar, saker eller i det här fallet mitt legg till någon som alltid kommer med det man lånade ut i en helt annan form.

Först så lånade jag ut pengar jag fick tillbaka det i kebab och McDonalds. Jag gav bort en sjuttis vilken jag skulle få tillbaka helgen efter, men icke man fick tillbaka även den i en annan form i pengar, och efter ett bra tag (två månader!) senare inte bara att jag fick det tillbaka i pengar jag fick pengarna i fyra omgångar, 200kr i fyra omgångar det är absurt.

Dum som jag är så fortsätter jag att låna ut till denna person, denna person som aldrig ger tillbaka i samma form denna person som aldrig kan bjuda själv, han som alltid är skyldig och tar två månader på sig att betala tillbaka. Skojjar ni att man tröttnar, vem skulle inte tröttna på att ständigt få tillbaka saker i andra former än vad man lånade ut dem i. Och det jag är som mest förbannad på, vad är det? Joo kan det bli värre än det varit? kebab och McDonalds vem gör så?

I torsdags lånade jag ut mitt fake- legg till den här personen med tanken att; "ok han klarar nog av att hantera en situation då vakten skulle be om att få se liiite noggrannare på legget", men icke. Istället så ringer han på lörda morgonen och beklagar sig "asså shit Rasmus jag är så ledsen, jag blev av med ditt legg igår, vakten tog det".

Var jag lugn? Ja. Skrek jag åt honom? Nej. Ville jag göra de? Ville jag döda honom? ville jag säga allt, absolut allt jag tyckte om honom? Ja. Men det gjorde jag inte.
Som tur är så sa jag till honom innan jag lånade ut det att det blir 600 spänn om du blir av med det och frågade om han var "redo att punga upp det" och han svarade "Ja!"
När samtalet var på väg att ebba ut i lördags så är han så oförskämd att han frågar; "du, e det lugnt om du får pengarna efter jul?"
Första tanken; "jag ska döda honom" men snäll som jag är säger jag ok. Duuuumt. Jag sms:ar och kräver att jag skulle få pengarna idag 600 spänn det är det minsta han kan göra efter att ha tappat bort mitt legg, men vad får jag? Joo en patetisk summa på 250 svenska kronor. Så typiskt. Han som skulle punga upp. Inte ens legget kunde man få tillbaka i samma form, ingenting! Jag lånar inte ut mer, aldrig mer!!!

Det där man inte riktigt vet vad det är

Ibland flyger det bara i en. Man vet inte vart ifrån, när eller hur, det bara kommer och tar över ens kropp utan vidare eftertanke. Man gör saker som man annars absolut inte skulle göra. Vad är "det där", det där som kommer ibland?
Som i skolan, helt plötsligt kan jag dampa totalt, varenda nerv i kroppen pumpas full med adrenalin och jag blir sugen på att slåss, det bara kommer liksom. Inte medvetet eller med någon som helst tanke bakom. Man börjar veva, slåss lite för att bli av med det där det som tar över en. När man är klar, när det "normala jaget" är tillbaka och "det där" lämnat min kropp är det precis som när man druckit och vaknar dagen efter, ångesten och illamående tar överhand. Man kan till och med känna sig som en sämre person och tänka att "fan nu är jag här nere igen, jag som lovade mig själv att aldrig mer hamna här".
Såklart så kan man lära sig att kontrollera det här, svårt är det men det går, jag vill inte att "det där" vad det nu är ska ta överhand, få mig att göra saker jag i mitt normala tillstånd aldrig skulle få för mig att göra. Jag vill inte att det ska dyka upp helt oväntat som ikväll, och förstöra det normala det som är mysigt, trevligt, kärleksfullt och varmt. "Det där" som man inte kan sätta fingret på, det förstör så mycket, vänskap, kärlek m.m. det där som tar överhand över mig och lämnar mig med en bitter eftersmak, ångest.Förlåt.

Thugs Life

En av tidens största poeter, låtskrivare och artister. Från gatan, för gatan, Tupac Amaru Shakur. Född den 16 juni 1971 i Brooklyn NY. Tupac aka. Makaveli the Don skrev allt ifrån sinn uppväxt i förorten, om att röka på och behöva ta till personrån för att klara dagen till samhällskritiska texter både i poesiform och med musik. Han var en mångsidig person som sysslade med välgörenhet för barn som växer upp fattiga i ghetton, film till poesi och musik. något som är oväntat från en rappare som växt upp på gatan och klättrat sig upp från botten var att han studerade balett och drama på en skola i Baltimore. Hans namn Tupac Amuru betyder Strålande Orm på Indiska och Shakur betyder Tacksam till Gud på Arabiska.

Det är dels han tuffa bakgrund, hans distans till sig själv hans ödmjukhet mot andra och viljan att bjuda på sig själv som jag tror att Tupac blev den han blev inom hiphop världen. Hade han left än idag så tror jag att han hade varit den största av dem alla. Tyvärr så dog en av 1900-talets största poeter endast 25 år gammal ett år äldre än vad han trodde att han skulle bli. Den 7 september 1996 skjöts han av okänd gärningsman och den 13 september så avled han. Vem mördaren var eller är kommer vara ett mysterium, men trots att fenomenet Tupac Shakur är död så lever hans ande fortfarande kvar här med oss genom hans musik, musik som fortfarande släpps 10 år efter hans död och får flertalet av oss att tänka till, njuta och bara låta själen få slappna av.

Till Dig

Det är med gråten i halsen jag skriver det här
Jag ber från botten av mitt hjärta snälla stanna här
Jag ska aldrig svika, lämna din sida jag ska hålla dig kär
Låt vingarna öppnas ge oss en chans till och se vart vi bär

Igår när slutet stod och bankade på min port
Insåg jag hur mycket du betyder för mig och allt det vi gjort
Du är den enda jag älskar den jag vill leva mitt liv med
Så länge som du tillåter men inte om du lider

Du är den enda i mitt hjärta i denna värld
Det är med gråten i halsen jag skriver det här
Kommer aldrig lämna din sida, alltid hålla dig kär

Du är så mycket mer än guld värd för mig
Innerst inne vet jag att du känner likadant för mig
Vi måste våga ge efter och på oss tro
Trots att slutet stod och bankade på vår port
För jag vill fortsätta att älska och göra om allting vi gjort

Äkta kärlek

"någon att krypa upp hos och där ingenting kan skada mig, såra mig, eller på något annat sätt förstöra mig. som skyddar mig mot allt och alla, och världen, för den är stor och elak. som håller om och håller ut. som räddar mig från allt jag behöver räddas från"

Jag vill alltid vara Den eller så länge som du tillåter mig att vara Den, jag älskar dig och vad du än gör ta inte ifrån det enda som fått mig att älska, att fortsätta älska, inte nu. Jag vill va med dig, jag behöver dig.

De-sign-er dreamin on such a winter's day

Jag tror verkligen att jag kommer att bli designer nån gång i mina dagar, jag har det i blodet liksom, det rinner i mina ådror,Design. Till igår så skulle jag designa accessoarer, en i naturmaterial och en i "skräp". Så det blev ett brett armband i bruna höst löv (såg därför ut som skinn) och det vart ett schleven(7eleven) skärp med honungburkslock som spänne sjukt häftiga. Min kläddesign lärare var mäkta imponerad. hon visade upp mina designa accessoarer för flera lärare som gick förbi inklusive sin bror. Även elever på skolan blev imponerade tre stycken frågade om jag kunde göra ett likadant armband till dem, och jag lovade faktiskt en av dem att hon skulle få ett. Sjukt häftigt, tänk om man kunde designa på heltid och ha en butik eller designa för nått stort klädmärke och tjäna pengar på något jag tycker är roligt. Någonting litet eller stort kommer det att bli i varje fall, för designer ska jag bli.

Allt jag försökt att gömma
Varje känsla varje minne
Kämpat hårt för att glömma
Befinner sig djupt här inne
I ögat av mitt sinne

Everything i've been trying to hide
Every feeling, memorie that is not worth to find
Exists deep inside the eye of my mind

S for Secret

Hur är det egentligen, är det som att gå till en terapeut eller är det bättre att skriva blogg, allmän eller privat? Jag menar så klart så tror jag att det är bra att kunna sätta ord på sina känslor även sina innersta, särskilt sina innersta. Klarar man av att göra det kommer man långt oavsett om det är för sig själv, läsbart för andra eller med en person eller två som man känner sig trygg hos. Hemligt eller tillgängligt. Jag tror att om man skriver ner sina hemligheter, sina demoner, saker som istället skulle kunna uttryckas i ord och kanske förstöra och göra andra ledsna så blir man av med dem, demonerna, i varje fall den större delen av dem.
Alla behöver vi prata av oss på ett eller annat sätt istället för att gå och säga till någon att "shit va du e ful" eller liknande, så kan man ju skriva det i sin blogg, dagbok vad som helst allt för att bli av med de värsta agg man hyser mot personen just för tillfället. Istället för att spotta ord på dem och förstöra för ett framtida hållbart förhållande.
En hemlig blogg eller liknande är nog bättre än en terapeut det är inte alla som har någon som är där och lyssna på en och även om man hade det så kan man inte vara för öppen med någon om vissa "känsliga" saker. Folk ska inte veta eller få höra allt. Men alla behöver prata av sig, i det här fallet skriva, so keep up the good writing.:P

Leaving Today

Im leavin, i guess im on my way
Im leaving cause there's no reason for me to stay
There's all and there's nothing im throwing it all away
I cant figure out something that forces me to stay
Im leaving today

I cant breathe in, intoxicated by the words that you said
I go the beating, by throwing my soul away
There must be something or else it all ends today
Unless I figure out anything that will come to be my delay
Otherwise im leaving today

.:Ord:.

Det kommer en tid då man måste
En tid då det krävs
Att väga, att välja
Att våga besluta
Rädd för att förloras
Bli vald sist och hamna i glömskan längst bak
Rädd för att besluta och välja fel
Rädd för att man har vägts och blivit funnen för lätt
Att saker kommer ikapp en, brister och fel
Man ser saker som varit gömda saker man inte sett
Det är då tiden man måste
Tiden då det krävs
Att väga, att välja
Att inte vara rädd att förloras

Broken soul

Everyone of us got our baggage

some got more some got less

But when it cathes you and reminds you

it turns everything into a mess

Some got parents who have passed away

love that have faded from beautiful to grey

Some got demons deep inside

trying hard to live a normal life

Nothing to hold on to

always have to let go

Once you finally settled down

you still have a broken soul

\Timglas/

Varför ar det så att tiden går så fort ibland och ibland går den inte alls? Jag menar det har gått två dagar sen jag såg dig och det känns som om jag har varit borta från dig en månad. Men om jag skulle ha varit med dig de här två dagarna så skulle de ha flygit förbi lika snabbt som ljudet. Man säger att tiden går fort när man har roligt. Jag vill ha roligt, jag har det sjukt roligt med dig men jag vill ha roligt längre inte en kväll eller två som iof är de bästa kvällarna i mitt liv de med dig, men, de går för fort, för fort. Allt går för fort. Jag vill vara dig hela tiden innan tiden rinner ur fingrarna, ifrån oss. Jag behöver dig. I adore you. Jag älskar dig Din.

Rasmus

Rain, falling like tears on my face
And everything seem so grey
So out of love, but floating with grace
My world has come to fade away, but
U are the only one that makes it a better place
So beutiful, so innocent with the touch of an angels face

oooh, åhhh, iii, shit, såg ni dom där?

Alla har älskat och älskar dem! Alla har varit där! Alla har sugit på dem! Alla har levt av dem, utan dem vart skulle barnen vara då? Vår första beröring av ett sexuellt område kom redan efter ett par timmar på BB. Vissa slutar kanske älska dem, men de är något som fascinerar oss alla, både kvinnor och män men framför allt de sistnämnda. Eller jag tror att män har en helt annan kärlek till dem än kvinnor. Män har åtrå till dem medans kvinnor behandlar dem som om de vore två små spådbarn. Vad är det då jag pratar om, jo bröst.

Bröst, en av de vackraste ytsmyckningarna på på en kvinnokropp som finns. Bröst som både är vackra att se på, röra vid och älska.
Vi killar vi föds vid dem, vi blir fästa vid dem, vi lär oss att älska dem redan från början, från födseln. Det blir en naturlig instinkt att dras till vackra, välformade bröst. Så hur konstigt är det inte att de flesta av oss är besatta av dem. Själv har aldrig varit någon som varit besatt av bröst, såklart så tycker jag att de är en av de vackraste formerna på en kvinna, men helt ärligt talat så har aldrig storlek spelat någon roll för mig. Däremot så har de flesta av mina manskönade vänner en besatthet av bröst som är svår att finna.

Bland de nya ettorna i år så är det en tjej som har särskillt utmärkande, eller är särkillt välsignad med sjukt enorma bröst. Och killarna då i fråga har nog aldrig sett på maken till bröst, jag menar alla har vi sett sådana meloner på p-rullar men i verkliga livet kan jag inte tänka mig att många av mina vänner har sett sådana( mer 60% av dom är oskulder). Det är så sjukt kul att se hur 5-10 killar som står och snackar lite skit med varandra på ett ögonblick kan bli helt till sig av kåthet eller beundran eller vad det än må vara, och börja stöna oooh, åhhh, iii, shit, såg ni dom där osv. när hon kommer gående förbi. Hon är ingen snygg eller söt tjej men, hon har bröst, riktiga kanoner. Alla blir de som brunstiga tjurar, å tänker shit om man ändå va liten igen eller tänk om man kunde få känna på dem där rattarna, bara lite, snälla. Bara lite.
Tänk vad bröst kan göra med en kille. Ni som är killar ni vet själva, man kan bli helt till sig. Dem kan få varje hormonatt sprätta runt i kroppen, varenda hormon i kroppen sätts i galopp. Eller nästan vilken människa som helst blir påverkad av dem på ett eller annat sätt. Det är inte mycket som är vackrare än bröst. Vi killar är minsann inte utrustade med något i närheten i varje fall. Och inte något annat djur heller. Brösten. Bröstens "förmågor" att påverka är en gåta, men och jag kan nog tala för de flesta när jag säger; "Vi älskar dem".

Alfa, Omega

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva men man måste ju börja någonstans. Allt har ju en början samtidigt som allt har sitt slut. Jag säger som Farao sade, jag är alfa och jag är omega, jag är början och jag är slutet, på allt. Mitt liv kretsar ju kring mig och ingen annan, så jag är min början och mitt slut. Men kan man verkligen säga så? Jag menar vårat liv är inte riktigt bara vårt eget, det är fleras som nära och kära som är byggstenar i vårat liv. Såklart så kan dessa byggstenar bytas ut med olika saker och personer, en sten kan ta större plats medans en annan bara kommer och går som den vill. ibland önskar man att vissa byggstenar aldrig skulle försvinna medans man kämpar hårt för att få bort andra. Vissa byggstenar gör större skada och andra ingen alls. Men tyvärr så vet man att de flesta en dag kommer att bytas ut, som tur är så har man sina huvudhörnstenar, byggstenarna som alltid funnits där och förmodligen så kommer de att göra det även i framtiden om inte något drastikt eller tragiskt händer.

Men alla är vi olika som människor, vissa vill ha långvariga relationer till folk medans andra, är mer för de kortvariga banden som lika enkellt kan brytas som de blev till.
Jag är nog en av dom som tycker om att ha långvariga relationer med folk, den som inte tycker om att avsluta en vänskap eller relationer av olika slag, den som vill vara slutet själv och själv bestämma när saker och ting slutar och helst även när de börjar. Helst skulle jag vilja att de flesta av mina relationer var huvudhörnstenar men tyvärr så kommer det aldrig att bli fallet, allt har sin början och sitt slut. Jag önskar att jag var alfa och omega att jag var början och slutet, på allt.

Design for me

Jag ska nog bli designer när jag blir äldre eller i varje fall ha det som hobby vid sidan om. Jag menar att rita kläderna är ju en baggis, hur enkellt som helst, det tar ett tag men det är roligt. Jag skulle aldrig tro att det tar 7 timmar att designa 11 basic plagg inga speciella krussiduller inget märkvärdigt. Endast enkla plagg med enkla detaljer som skulle göra att de skiljer sig lite från mainstream plaggen. Jag menar min kollektion kändes ändå ganska basic, enkla stilrena plagg men ändå sjukt snygga. Inga jätte utsvävningar som gör plagget "konstigt" eller för eget, sånt gillar vi inte. Det ska vara enkellt och stilrent ok om man lägger till lite blom eller skinn detaljer eller liknande men när det kommer en massa plagg med konstiga volang kragar eller liknande då har ordet eget och speciellt gått för långt. Jag tror att de kläder jag designat eller eventuellt kommer att designa är kläder som folk skulle köpa och glädeligen använda. Sen är det ju bara själva tillverkningen, den är en helt annan historia men det skule man ju kunna lära sig att göra. Jag menar jag har aldrig riktigt gått syslöjd men sy kan jag göra ändå, så längen man är passionrad för någon eller gillar det man själv gör så kan allt gå med lite övning. Och jag tror eller jag vet att jag är en kreationernas man, en dag kommer mina ideer att bli verklighet. Mina kläder kommer att lanseras på ett eller annat sätt, vare sig de blir lika stora som H&M, D&G, Gucci m.fl. eller om de säljs på söder för en billig peng så är det något som kommer att genomföras och jag kommer att jobba för att få dem och mig att stanna.

Om blogging

Trender kommer och går men din blogger den består. Fler och fler av de jag känner har startat sin egen blogger ev olika slag. Vissa skriver om dagliga tankar. Vissa om vad som händer varje dag, som en dagbok. Vissa skriver om både och. Andra skriver för det mesta om mode eller andra saker som är deras stora passion i livet. Andra försöker att skriva om det mesta i livet, ibland lägger man till en liten dikt eller annat som man har klurat ut. Vissa mååste verkligen ha en bild till varje blogg. Andra klarar sig lika bra utan den. Men sen finns de dem som inte har sin egna stil inte skriver från sitt "egna" hjärta. De finner iställe inspiration av andras bloggar, försöker leka lika bra med orden som en bloggare som de nyligen läst eller lägga in en massa förslag på mode och kläder. Ett område som de egentligen inte ska uttala sig i för att de inte är tillräkligt insatta i branchen eller just vad som är inne eller bara för att de sett att det finns en annan bloggare som har en blogg som är uppdaterad på modet nästan dagligen och känner att "det vill jag också, jag kan minsann också". Men varför gör alla sånt varför fösöker man sig på något man inte kan, det är oftast någon som är bättre eller rent av exxxccccpert på området. Varför inte fortsätta leka med orden som man är så bra på istället för att berätta att "nu har jag hittat ett par sjukt snygga kalsonger som jag ska spara till". Skriv en kritisk blogg om varför vissa tjejer aldrig kommer att lära sig att det inte är sexigt med stringen uppe vid naveln eller varför killar inte kan sluta bete sig som om man gick i sexårs och skrattade åt kiss och bajs. Man ska hitta sin egen väg i bloggträsket, skriva från sitt egna hjärta och inte låna lite här och lite där, det är då när det finns själ i bloggen den blir rolig och intressant att läsa. Puss.

.:Gudalik:.

Jag är ingen ängel
långt ifrån
Jag är en gudarnas like
en gudarnas son

/Alfie

Kläddesignuppgift - Kollektionen

• Collaget - klart
• Kollektion - klart
• Collaget blev jag riktigt nöjd med, ett stilrent collage med klassiska klännigar och kostymer och som färgklick en fin drink mitt i allt. och såklart vackra människor. För att spetsa till eller ge collaget lite krydda och ännu mer klass så prydde jag det med ett fåtal diamanter.
• Kollektionen bestod av flera plagg med tillbehör, kollektionen skulle vara inspirerad efter collaget. Min ide med själva kollektionen var att kläderna enkellt skulle matcha och passa tillsammans, såväl som för en nyårsfest eller cocktail party som för en golfrunda eller en dag ute på stan eller en kväll med grabbarna. därför blev de väldigt enkla men stilrena. Kollektionen innehöll:

Överkropp:

• En matt-svart trenchcoat i bomull, med manchester detaljer i bägge armbågarna.
• En lila polotröja med i bomull, med diverse skinndetaljer. Knäppning i hals på vänster sida, och sne-knäppning längs tröjan enda ner, där "knäpp-flärpar" i skinn och även den har skinndetaljer på bägge armbågarna men även arme detaljer på axlar i skinn.
• En svart stickad, v-ringad tröjja i ylle med choklad bruna muddar i krage, handleder och midja.
• En gråstickad, v-ringad tröja i bomull med rutmönster på bröstet i grått och svart.
• En gråstickad slipover i bomull inget märkvärdigt.
• En rutstickad slipover i orange och gula färger även den i bomull.

Nederdel:

• Ett par otvättade jeans i marinblått, med raka med låg midja.
• Ett par chokladbruna manchesterbyxor med raka ben och låg midja.
  
• Ett par svarta fin skor med hög "hals".
• Ett par gympaskor kombinerat fin skor i burberry rutat mönster med bruna skinndetaljer.
  

Finkläder:

• En kostym med byxor och kavaj i 100% bomull, marinblå.
• En enkel vit skjorta i bomull, finns även i färgerna brun, svart, lila och ljusblå.

Tillbehör:

• Ett par skinn handskar i chokladbrunt skinn med lufthål för knogar och ävn öppning på handens ovansida där handsken knäpps.
• Ett par skinn handskar i svart skinn, med knäppning.
• Fyra smala slipsar: en i manchester, färg chokladbrunt. En i marinblått linne, en i lila kaftigt sydd bomull och en i svart bomull.
• En "gubbmössa" i grått starkt/ kraftigt tyg.
• En gubbmössa i brunt skinn.
  

Låg

E as låg över en hel del saker som jag egentligen inte kan sätta fingret på, kanske e höstvädret vem vet. Kanske är det, det att samhället gick skit fick riktig ångest under provet för att jag det inte gick att skriva, har man blivit pluggis? Troligen. Men jag lämnade inte ens in mitt prov, e fett ledsen.:'(

"En storm vi måste orka rida ut"

Jag tror att, om något som har med känslor att göra söndras av någon anledning så tar det väldigt lång tid innan det kan repareras helt om det ens kan repareras överhuvud taget. Det är som exemplet med de två husen, ett som var byggt på sand och ett på klipporna, stormen kom och det hus som hade en dålig grund, det huset som var byggt på sand, blåste omkull och störtade ner i havet. Och om man känslomässigt har söndrats av någon anledning i ett förhållande, om huvudhörn stenen eller grunden till förhållandet är av dåligt material eller det behöver inte vara av dåligt material det kan bara vara det att grunden fått sig ett par smällar så tror jag att det måste stöttas och man måste hålla ännu hårdare när stormen väl kommer.

Alla förhållanden hamnar så småningom i sitt stormväder, av vilket slag kan man för det mesta inte förutse. Men oavsett om det är smågnabb eller riktiga storbråk så tar varje ord eller blick lika hårt. Har man då en taskig grund att stå på, en grund som har fått ta ett par smällar, varför sparka på någon eller något som legat nere. Varför börjar man inte stötta upp detta förhållande istället med mer kärlek och ömma ord för att kunna och orka ta sig igenom stormen, stormen som alltid kommer förr eller senare stormen som jag vill "orka rida ut" trots att (vi inte fick eller) jag inte lade den bästa grunden så älskar jag när det är vindstilla. Det fläcktar till ibland men det är inga hårda, kalla vindar de är ljuva, lika lena som silke och värmer och låter oss bättra på den grund som en gång södrats.

Always a step behind

Ok, så har man för en gångs skull eller en av flera gångers skull tänkt till planerat lite sure jag har planerat för någon annan också(dumt nog). Personen i fråga, åker bort över helgen, ok en helg vad är det, mycket för mig jag vet inte hur du känner det eller hur hon känner det men skitsamma. Jag planerade dumt nog igen, byggde upp en massa förhoppningar om hur mysigt vi skulle ha det inget i vägen förutom att båda av oss går i skolan på dagarna men vi skulle ha de mysigaste kvällarna tillsammans, laga middag, tända ljus, efterrätt(figure out the rest) mm ni vet men så kommer det där som alltid kommer när man för en gångs skull har planerat något, packat väskan och liksom är på väg, planerna spricker upptagen hit, upptagen dit- Ok jag är väl inte den mest tillgängliga människan, men jag bättrar mig, plus att jag inte lovar att vara med någon "så mycket som möjligt" och planerar en massa annat. Inte mycket iof. En kväll men ändå. When are we going to start to talk to each other. Together.

What we do in LIFE Echoes in eternity

Så lite, så mycket

Tänk vad man kan bli lycklig av lite, jag menar jag ser mig själv som en väldigt lycklig människa jag har typ allt jag vill ha, förutom ett par prylar som fattas men prylar är ju inte allt. jag menar jag tror att kärlek är det enda som ger varande lycka, prylar och annat är bara saker som spetsar till tillvaron lite granna, det där lilla extra ok vem vill inte ha prylar men skitsamma. Så lite kan göra så mycket. Som idag, nu faktiskt så kom jag hem har inte ätit någonting på hela dan, drack en kaffe iof men hur länge räcker det. Jag öppnar kylen och ser att Sushin som jag tog med mig hem står kvar i kylen ingen har ätit en endaste bit av den, den står där och väntar på mig och jag som älskar sushi vilken slump. Å vad jag njöt varenda bit fyllde inte bara magen utan min själ, ibland är livet bra härligt när man jobbar på en sushibar coh kan äta och typ ta med sig så mycket sushi man vill Så lite blir plötsligt Så mycket.

Oasis

Fyra biljetter är nu i min ägo och kul ska det bli jag ska få se dom plus att jag ska få se världens snygg-fulaste människa Liam Gallagher live.

Shocktillstånd

Jag kommer gående upp mot mitt hus där jag bor, har precis varit och köpt biljetter till Oasis konserten tänker sjukt mycket på det och typ inget annat. Går förbi första grinden in till min trädgård tittar in i trädgården som jag alltid gör av någon anledning och vad får jag se då? Vad är det som häckar i min trädgård?
Joo, det är bealive it or not två livs levande bambisar ok inte bambisar men levande rådjur i min trädgård. Så jag med två meter och furtionio centimeters mellanrum stirrar ett av rådjuren rätt in i iris. Börjar gå sakta mot grinden där dom står och dom drar poff så försvann dom. men inte så långt, jag kunde skymta dem vid mina äppelträd tre meter längre fram kanske. Båda två(rådjuren) står lika stilla som statyer, och säkert lika förvånade över att se mig som jag är över att se dom.
Med två vilda något tämjda(de var ju trpts allt inte helt panikslagna) så går jag in hälsar på min favorit hund Mimmi och hämtar kameran. Kommer ut men såklart så har dom dragit och där står grannen och kikar efter dem genom fönstret, så jag tog ett kort på honom istället, en rätt så lyckad fångst trots allt eftersom jag trott han varit död(grannen alltså) med tanke på hur länge sen det var jag såg honom. Men det är en annan historia. Länge leve bambinarna och må de äta av min trädgård.

The Group of the Decade

Och man ska dit, på konserten, jag kommer att vara där, längst fram med deras musik vibrerande i luften. Oasis konstert är på ingång, ok det är typ tre månader dit men ändå. Sjukt stort, det är jag, my love and Oasis kan det bli bättre, de tre fenomen jag värdesätter mest i hela världen.

Jag kommer ihåg när jag riktigt fastnade för Oasis dom blev som en dråg för mig ett dagligt budskap en daglig dos som ekade i mina öron dag ut och dag in och nu ska jag få se dem live, i verkligheten Liam, Noel, Alan, Gem och Andy alla är där. Det här är det största som kommer att hända mig jag vet att jag låter lite fanatisk nu men det här kommer jag att minnas resten av mitt korta men späckade liv.
Jag vill tacka Richard en speciell person i mitt liv som både inspirerat och berikat mitt liv för att han introducerade mig för musik-fenomenet Oasis, utan honom hade jag nog inte velat gå på kenserten. Men nu räknar jag ner dagarna, minutrarna och det är endast 76 dagar, 12 timmar och 34 minuter kvar. Längtar redan. Oasis here i come.